Ett steg fram tio tillbaka
Just nu befinner jag mig i en riktig svacka, har ett konstant tryck över bröstet, dvs ångest, och stress. Det är riktigt irriterande , finns ju roligare saker än att det känns som om någon står på mitt bröst. Försöker ta djupa andetag, andas ner i magen, men hela bröstkorgen känns fastkilad som i ett skruvstäd. Jag vet inte riktigt vad detta beror på, men jag misstänker att det är delvis pga jobbet. Inte roligt just nu inom handeln. Årstiden gör det inte lättare heller, detta fruktansvärda mörker, och om dagarna blir det ju knappt ljust ute.
Okej, så vad tror jag ångesten beror på?
Ja med min medberoendepersonlighet så när det händer saker tex på jobbet så suger jag åt mig som en svamp eller eldar upp mig själv. Nu har det handlat om chefens chef, han är relativt ny och uppträder tyvärr kränkande främst mot butikscheferna i hans region. och det på ett sätt som inte är okej någonstans. Min chef som har mest att göra med honom pratade hela tiden om att vi måste göra något att hon inte står ut med hans behandling. Mitt förslag var att anonymt skriva ner en massa saker och händelser, kolla inom regionen och samla in från flera håll flera anonyma röster och skicka till personalansvarig inom företaget.
Det sista hon sa ang det var att hon skulle kolla med en annan chef som kanske kunde bidra med text.
Sen blev det inte mkt mer av det. Med julen på ingång vem har tid eller ork att engagera sig.
Men så sent igårkväll fick jag ett sms, att vi har dragit ut på det och måste göra något.
Jag svarade aldrig på hennes sms. För jag känner att är hon helt från vettet? Med en vecka kvar till jul, och hade hon trott att jag nu ska engagera mig? Lägga tid och energi på annat än mig själv? Seriöst? Nej. tyvärr känns det lite som att hon säger 'hoppa' och då ska jag hoppa.
Nu har det gått någon månad sen vi började prata om detta förslag, efter dess har det varit en incident mellan mig och hennes chef, blev 'påhoppad' av honom och fruktansvärt kränkt. Om ångesten kommer därifrån vet jag inte, men det var ingen rolig upplevelse direkt. Och det är förjävligt när en person som inte ska ha med människor att göra hamnar på en chefsposition och kan utöva sin makt precis hur som helst. Inte okej. Men har jag ork, vilja, lust och energi att engagera mig i detta nu? Nej. Absolut inte.
En del ångest kommer nog också från hur min chef är, förra veckan betedde hon sig inte alls okej, jag mådde riktigt kasst och klart det kan människor lukta sig till, och hon var inte direkt trevlig mot mig, tvärtom.
Relationen till henne är väldigt konstig, och hur hon är som chef, kan ju också diskuteras. Tyvärr har jag inte mkt att jämföra med heller. Sen att man vet att hon har en nära vän som är riktigt sjuk i en obotlig sjukdom, gör det inte lättare i relationen till henne.
Hon säger att vi ska ta mer ansvar osv och göra mera själva, men vi vet ju att blir det inte gjort på hennes sätt, så som hon vill ha det, så blir det inte godkänt.
Får se hur det utvecklar sig, tyvärr är det ju så med stress och ångest, att går man med det en längre tid tenderar det att sätta sig fast ordentligt, ingen meditation eller andningsteknik hjälper om problemet källan fortf finns kvar/är olöst.Just nu känner jag mig svag och lättpåverkad. Önskar mig i julklapp; bättre självkänsla, (vette fasiken om jag någonsin haft bra självkänsla), och ett inre lugn och harmoni.
Ny dag imorgon dock, vi hoppas på den, att min lediga dag hjälpt något, och vi hoppas på sömnens läkande kraft.
Kommentarer
Trackback
