Heaven is inside me I just have to find the way...
Var kommer den här stressen ifrån? Jag har kanske höga krav, vill ju så gärna hinna med så mycket på jobbet, helst ligga ett steg före, och det blir väldigt orealistiskt när man knappt hinner med det som ska/måste göras. Det kan ha och göra med att jag känner att jag inte duger, att jag i mig själv inte är bra nog. Presterandet i sig blir mitt mått på hur bra jag är, och då kommer man ju aldrig lyckas. 'nu hann jag inte med det och det där blev inte klart..' Jag vill alldeles för mycket. Samtidigt som jag jämför mig med min chef, för hade hon gjort vissa saker så hade hon hunnit med det dubbla och ändå blivit klar på halva tiden. Och det är ju inte realistiskt att jämföra mig med henne, samtidigt som det känns som 'eftersom jag inte är lika snabb som henne, är det inte bra nog' . 'Såhär hade inte hon gjort det' .
Samtidigt är det ju så att mitt område är det bara jag som håller på med, om inte jag gör en del saker som ska göras och gör det klart, så blir dom inte gjorda. Den enda som har koll på mitt ansvarsområde är min chef, därför blir det knas, för vem vill lämna efter sig arbete som ens chef ska behöva göra? Klart hon skulle bli bitter på mig då. Och tiden har jag, tror jag.
Min kollega idag blev inte helt klar med sina uppgifter innan arbetspassets slut, så där fick jag hoppa in och göra klart det, blev visserligen en extra halvtimme men ändå. Skillnaden är att jag har ingen att lämna över till om jag inte blir klar, förutom min chef, så det känns som om jag inte har något val, jag måste bli klar. Om jag har mer eller mindre tid till mitt ansvarsområde gentemot andra butiker vet jag faktiskt inte. Med fem år i samma butik har man inte mycket att jämföra med.
Men oavsett det, så hjälper det inte mig att trycka ner mig själv, 'varför hann du inte med det där, du skulle ha gjort klart det där' det fyller verkligen ingen funktion. Jag gör ju mitt bästa , eller? Jag vet ärligt talat inte, men eftersom jag jämför mig med min chef , så spelar det ju ingen roll att jag gör mitt bästa - för då är det ju ändå aldrig bra nog. Men av alla i butiken, förutom min chef, så är jag bäst på mitt ansvarsområde, så varför ger jag mig inte cred för det? Varför känns det som om jag jobbar för att få cred från mig chef? Det kommer ju aldrig hända, hon kommer aldrig visa uppskattning. Har nog hänt några ggr, men å andra sidan, med mina krav och att jag jämför mig , så kan jag ändå inte ta åt mig av det. Om hon skulle säga 'bra jobbat', så skulle jag tänka 'ja, men blev inte lika bra som om du gjort det'. Och jag vet att hon säkerligen tycker 'men jag hade gjort det bättre/snabbare/snyggare osv. Sen är det ju så att hon anser att hennes sätt är bäst, och jag vet att inget annat duger, its her way or no way.
Vilket egentligen suger, för då kan man aldrig lyckas. MEN med en bra självkänsla, så bryr man sig inte, oavsett om man får cred eller ej. Kan man bekräfta sig själv så kvittar ju omvärldens respons, man är good enough ändå.
Och min stress kommer inifrån mig själv, ett 'tänk om det blir katastrof imorgon' tankesätt fladdrar omkring inuti mitt huvud, det har aldrig hänt, det kaosscenario jag har i bakgrunden i mitt huvud, så varför håller jag det vid liv? På torsdagar ska vissa saker göras just den dagen, alla andra torsdagar har det gått hur bra som helst, ibland går det snabbt, ibland tar det längre tid, men det har alltid gått bra. Jag tar en sak i taget, jag kan inte tänka på allt som ska göras för då blir man bara himla stressad, men jag måste påminna mig själv att jag kan bara göra en sak i taget, och för varje sak jag betar av, närmar jag mig målet.
Men det är ju det här, när stressen har flyttat in och bosatt sig inom mig, när ångesten har flyttat in och bosatt sig, är det då det har gått för långt? Går det att sparka ut stressen och ångesten på egen hand? Jag vet inte. Går det att vända den onda cirkeln på egen hand? Och hur?
Är det endast mitt fel? Min chef har en förkärlek till att kasta spydigheter, elaka, emellanåt, och är det inte det så är det negativa kommentarer/klagomål. Hur stor del har hon i min stress och ångest? Och om det är så, att hon har en större del i mitt mående, än vad jag kanske tänkt på, då är det ju som att springa i konstant motvind. Och att peppa mig själv och min självkänsla blir samtidigt som om någon sätter käppar i hjulet.
Något att vara uppmärksam på kanske. Ja senast idag när jag kollade schemat på min rast sa hon 'move bitch', för hon behövde plocka ner dom för att göra korrigeringar, tänkte inte på hur hon sa det, men roligare ordval finns det eller? Bitch är väl inte ett speciellt positivt ord? Det lär ju finnas hur många andra sätt som helst att uttrycka sig. Om man vill, vill säga. Om man vill och om man bryr sig om sina anställda.
Ny dag imorgon, jag måste fundera ut ett bra mantra att upprepa i mitt huvud, 'Jag tar en sak i taget, jag är en kick-ass brud och allt är väl.' haha ja why not! :)
Helvete vad mycket text, fanns visst en del jag behövde få ur mig!
Imorgon blir det en bättre dag, och sömnen läker mitt inre.
Kommentarer
Trackback
